Lotsstugan på norra Härnön
 
    Den äldsta lotsstugan. Bild Länsmuseet
     
Som lots vid Härnö lotsplats fick man beroende av väder och vind förflytta sig mellan tre olika platser. När vinden kom från NO kunde inte båtar ligga i sjön vid Månskroken, alltså vid nuvarande båthamn, då fick man segla, eller under senare tid, köra över till lotsplatsen på Lungön. Den var belägen på Röudden. När det blåste upp från SO, förflyttade man sig in till lotsuppassningshuset i Härnösand med båtarna.

Den f.d. lotsen vid Härnö lotsplats, Fritz Pettersson, får belysa överfarten till Lungösidan med följande anekdot: ”En vinternatt fick vi dåligt väder och måste över till Röudden. Det var snöstorm och det var Pelle Strömmer, jag, Hjalmar Schörling och Johan Näsman.
Johan Näsman var äldst och skulle styra båten. Det var på den tiden då vi hade den gamla träbåten med den spetsiga aktern. Den såg ut som en träsko med sufflett fram.
Schörling la sig tvärs över på toften där fram under suffletten, och där spolade det vatten in och det stänkte i ansiktet på honom, men han sov och snarkade lika bra för det. Jag skötte motorn, Näsman styrde och Pelle Strömmer sufflerade.

Rätt som det var fick vi land rätt förut

-Va e re, va e re, va e re? sa Pelle Strömmer
-Ja, va e vi nånstans? sa Johan Näsman.
-Fritz, kom ut å titta efter var vi e nånstans!
-Vi e ju vid Lövhällan! sa jag.
-Ja då e de ju enkelt, då tar vi kurs rätt ut här, så kommer vi till Röudden.

Så körde vi en stund.
-Nu e re land förut igen, va e re nu förnånting, va e re, va e re?
-De e ju Lövhällan, sa jag.
-Igen?

Då vart Johan Näsman arg, så han tog tag i Pelle Strömmer och slängde ner honom till mig vid motorn och så sa han:

-Nu håller du dig därnere, å så håller du käften på dig, så jag kan hitta på Röudden!
Vi körde och rätt som de var så var vi ju vid Röudden. Det både syntes och kändes, för vi gick rätt upp på hällan med
full fart. Det kom vatten in på ena sidan av båten, men den åkte tillbaka från berghällan igen.

-Hå hå, sa Schörling nyvaknad, har vi vare på land?

Denna lilla anekdot kan få symbolisera några av de strapatser som måste ha utspelat sig under de många överfarterna till Röudden. Det var naturligtvis en fördel att få tjänstgöra som sk. stadslots. Då var man nämligen stationerad på heltid inne i Härnösand, på lotskontoret i det sk. lotsuppassningshuset nere vid hamnen. Här hade även Överlotsen sitt kontor. De äldre lotsarna fick alltid placering inne i stan. Man ansåg väl att de äldre behövde ett något lungnare liv, även under tjänstgöringstiden.
     
<<Tillbaka   Läs mer>>