Stugans geografiska belägenhet var alltså vid Månskroken, ett stycke från det som idag kallas ”Båthålet” eller Båthamnen.
I stugan fanns plats för två lotsar, vilka det ålåg Härnösands stad att avlöna. Förutom lön i reda pengar, hade lotsarna rätt att bruka en lott på Hovsjorden. Ytterligare tillskott i kassan var det kustfiske som lotsarna kunde bedriva. Sjöbodar fanns också uppförda vid Månskrokens båthamn.

Stugans placering, ett stycke nedanför områdets högsta punkt, medförde att lotsarna inte hade någon överblick över inseglande fartyg från syd och sydost. De fick turas om att hålla utkik efter fartyg. ”Man gick då upp på berget och tittade ut om det kom några fartyg. Kom det inget så var det bara att gå tillbaka till stugan”, berättar Holger Pettersson, f.d överlots vid Härnö lotsplats.
När så lotsarna blev fler och lotsstugan behövde byggas ut passade man på att flytta den till nuvarande plats, vilken var betydligt bättre med tanke på att sikten från stugan blev utomordentligt bra. Ytterligare en fördel var att man såg
lotsstugan flera sjömil från havet. Det var inte minst viktigt för fyrljuset på stugans gavel.

1863
Den första byggnaden på nuvarande plats var en röd timrad parstuga i ett plan. Stugan lär ha tillverkats i Stigsjö och sedan transporterats till platsen under vintern då isen täckte inloppet till Härnösand.
Stugan var indelad i 2 rum och kök.
Ett vaktrum, där lotsarna och även lotslärlingar höll vakt, samt ett rum med kojer längs väggarna. Det sistnämnda rummet gick under benämningen ”västerrummet”. Mellan de två gavelrummen låg köket, där det även fanns en koj för hushållerskan.

Vaktrummet behöver en närmare presentation, eftersom där fanns en signaleringsutrustning och en inbyggd fyr. Signaleringen, vilken användes vid dimma, drogs för hand med hjälp av en vev som satt på väggens insida. Vid dimma och dålig sikt, drogs veven var 5:e minut. Denna föregångare till nuvarande mistlur, vilken stod på ”låghällorna” ett par hundra meter sydost om lotsstugan, sköttes på beskrivna vis helt manuellt fram till 1924, då elektricitet drogs in i stugan. I samma del av vaktrummet var även en fyr placerad, på väggens utsida.

Den mark som lotsstugan står på samt hela bergknallen ner till Månskroken, ägdes ursprungligen av Gånsviks bönder och fiskare. Enligt lotsfördelningschefen, Herr Löjtnant LO. Wigren, vilken undertecknat en expedition för norra lotsdistriktet år 1862, skall Gånsviks byamän 1826 ”upplåtit fyra tunneland jord vid så kallade Månkroken å nämnde bys skattestrand och Hernö östra udde, under medgifven rättighet för lotsarne till enskildt utrymme för en båtlänning, Gånsviks fiskarehamn och mulbete för 6 st. getter.”

Eftersom den upplåtna marken var belägen endast på Pehr Erssons och Jacob Nilssons områden, fick de ”frihet från kronoskjuts för tillsammans sju seland, som utgör deras hemmans halfva skattetal, hvilken frihet dem gemensamt tillkommer; men hwad angår beviljade mulbete för 6 st. getter å byns utmark, måge samtelige byemännen derföre befrias
från skallgång, så framt icke någon gång nödwändigheten fordrar ett allmänt deltagande deruti. ”

Skattelättnadens storlek varierade beroende på hur stor markyta som var och en upplät till lotsarna. Lotsverket arrenderade markområdet på evärdlig tid mot att ägarna befriades från skalljakt och kronoskjutsar. Som en löneförmån fick lotsarna s.k. ”mulbete” för 6 getter och fri tillgång till ”vedbrand”. Markområdet som arrenderades åt lotsarna avgränsades genom att speciella märken knackades in i berget. Märkena finns fortfarande kvar att beskåda. Strax nedanför, sydost om, lotsstugan, finns inknackat en gränsmarkering bestående av en krona och de inhuggna bokstäverna LW, vilket betyder Lotsverket.

1924
År 1924 var ett förnyelsens år för lotsarna ute på Härnön. Förutom att elektricitet drogs in i stugan, anslöts en kompressor till signaleringsutrustningen och en tyfon placerades på stugans tak. Fortfarande sköttes dock signaleringen manuellt. Skillnaden låg i att man slapp veva för hand. Istället för vev fanns nu en knapp att trycka på. Fyren hade kvar sin placering på stugans yttervägg från tidigare år.