Stormaktstiden: Härnösand grundas 1585

     
Redan Gustav Vasa hade planer på att grunda en stad på Härnön år 1560 för att lägga den viktiga marknadsplatsen under kunglig kontroll, men inte förrän år 1585 lyckades Johan III med hot om deportation tvinga de motsträviga landsköpmännen och hantverkarna att flytta samman och bygga en stad.

Staden anlades med torget på den gamla hamnplatsen och med bebyggelsen av små timrade stugor utsträckt längs stränderna. Varje stuga hade egen sjöbod. Staden låg ju på en ö och krävde båt för att nås. Från fastlandet anordnades en roddfärja till stadens gemensamma kaj, packarlaven, vid torget. Inte förrän 1658 byggdes den första bron över Mellanholmen.

Många av handelsmännen ägde redan större fartyg. Med dem bedrevs en omfattande handel med Stockholm, Lybeck och Danzig. Från Härnösand exporterades strömming och lax, smör, tran, späck, skinn, linne, tjära, bräder, ved och järn. Man importerade främst salt, spannmål, linfrö, kläde, sybehör, hampa, öl och brännvin samt lyxpersedlar.

Kronans makt lade emellertid hämsko på stadens utveckling. På Kronholmen, som var en egen liten ö, uppfördes Härnöholms kungsgård för kungens fogde samt kronomagasin för uppbörden. År 1622 infördes tullavgifter för varor som fördes in i staden och år 1636 förbjöds alla Norrlandsstäder att bedriva handel med andra orter än Stockholm.
     
  Fisket var länge stadens huvudnäring vid sidan av jordbruk. Handel och hantverk fick ingen större betydelse förrän under 1800-talet. Staden liknade ju också länge ett stort fiskeläge.

I stadens privilegier 1585 ingick fritt fiske kring Härnön och Lungön. Med tiden utökades behovet av fiskevatten och många fiskehamnar längs södra Ångermanlandskusten arrenderades av Härnösandsborgare. Även handelsmän och hantverkare bedrev aktivt fiske.

Fiskarna bodde i regel ute i fiskelägen under sommaren. Man fiskade i huvudsak strömming både för eget behov och för lokal avsalu. En viktig importvara till Härnösand var salt för insaltning av fisken.
     
<<Tillbaka