|
Fiskare och säljägare
under stenåldern
|
||
 |
 |
|
|
|
Under
stenåldern, 7000-1800 f. Kr., levde man av jakt, fiske och
insamling av växter. Längs den dåtida Ångermanlandskusten
finns många boplatser som visar att man utnyttjade havets resurser
i form av sjöfågel, fisk och säl. Vanliga fynd på
dessa boplatser är sänkestenar till nät och brända
ben av säl. Befolkningen bestod av små familjegrupper på cirka 25 personer, som utnyttjade naturresurserna inom stora skogs-, sjö- och kustområden. Man flyttade säsongsvis inom området till platser med de rikaste resurserna. Små jägargrupper begav sig ut till öar och skär på jakt- och fisketurer. Många boplatser är spår efter sådana små tillfälliga lägerplatser. På mer permanenta boplatser byggde man stabilare bostadshyddor, 3-5 m breda och 10-15 m långa. Sådana hyddlämningar har påträffats vid Kittjärnboplatsen utanför Härnösand. |
|
| Inom hela Ångermanland
uppgick befolkningen troligen till endast cirka 500 personer. Trots att man levde så utspritt hade man ändå kontakter med varandra och med omvärlden. På platser med speciellt rika resurser samlades befolkningen från stora områden för utbyte av varor och för sociala kontakter. En sådan plats är Nämforsen där man fångade lax när den vandrade uppför älven. De stora boplatserna och de närmare 2000 hällristningarna tyder på att Nämforsen var en speciellt betydelsefull plats med utövande av magiska kultriter. De flesta figurerna avbildar älgar, men även andra djur, fåglar och fiskar förekommer. Många båtar avbildas med människofigurer ombord. I Härnösand har påträffats en skifferspets med en inristad älg och en människoliknande figur. <<Tillbaka |
  |
|
