|
Landet stiger ur havet
|
||
| Under istiden,
för 20 000 år sedan, var Ångermanland nedtryckt över
800 m under tyngden av den 3 km tjocka inlandsisen. När isen började
smälta för cirka 15 000 år sedan och tyngden lättade
började landet stiga igen för att återta sin tidigare
form. När iskanten dragit sig tillbaka från Härnösandsområdet, cirka 7600 f. Kr., hade landet hunnit höja sig nära 500 m. Sedan dess har landet stigit ytterligare nära 300 m och landhöjningen pågår fortfarande med 8 mm per år. Denna världsunika landhöjning utgör grunden för Höga Kustens placering på Världsarvslistan. Den fortlöpande landhöjningen innebär att gamla stränder med mänskliga kulturlämningar successivt lyfts allt högre upp och längre bort från vattenbrynet. Idag kan bosättningsspår återfinnas på upp till 150 m höjd. |
 |
|
 |
||
 |
 |
|
| Det 175 m höga Vårdkasberget
var den första delen av Härnön som reste sig ur Bottenhavet
under landhöjningen efter istiden. Havets bränningar spolade bergkrönen kala. I mer skyddade lägen mellan bergknallarna samlades lösa stenar, som nöttes runda av vågsvallet, s.k. klapper. Det mäktiga klapperfältet på Vårdkas- bergets sydsluttning började bildas cirka 6500 f. Kr., då havet stod på 150 m-nivån. Allt eftersom landet höjde sig bildades klapper allt längre
ned på sluttningen. |
|
|
