Sjömärken
Begreppet sjalla typer av märken som nyttjas vid sjöfart, såväl i dagsljus som i mörker. Sjömärken indelas i fyrar och sjömärke är egentligen en samlingsterm för känningsmärken.

Fyrar kan funktionellt delas in i tre huvudgrupper: kust-, led- och hamnfyrar.

Känningsmärken är sjömärken som har sin funktion under dagtid och som inte är försedda med belysning i någon form. Det kan röra sig om naturformationer eller tillverkade märken, vilka används till ledning för sjöfart och fiske. I äldre tid var naturformationer, t ex markanta klippor, så gott som de enda använda. I praktiken utnyttjade man även markanta byggnader, t ex kyrktorn.

Ett exempel på ett känningsmärke är "Klåfva sten" på Härnön. Det är ett klippblock som spruckit i två delar, därav namnet "den kluvna stenen". Stenen finns omnämnd i 1559 års fögderiräken- skaper för Härnön.

Ett annat, om än betydligt större, känningsmärke var själva Härnön.

I Härnösands dombok för 1690 står bl a att Hernön är en kringfluten insul 2 mil i omkrets, belägen i stora hafsjön, som gifver dem sjöresandenom in suno bothnico en god känning, förmedelst sin hafvande högd.