Industrier
I kommunen finns ett flertal industrilämningar, vilka alla varit beroende av havsbundna transporter vad gäller råmaterial och färdiga produkter.

Järnbruk
Det kan synas märkligt, att det anlades järnbruk i Västernorrland. Det fanns ju inga järnmalmsförekomster att tala om här uppe, däremot fanns det skog och rinnande vatten. Man ansåg det företagsekonomiskt försvarbart att transportera tackjärn från Bergslagen hit upp för vidareförädling och sedan skicka ned stångjärn till Stockholm.

Sågverk
Redan tidigt börjar man anlägga sågar vid vattendragen. Eftersom de var vattendrivna, så var lokaliseringen självklar. De anlades vid strömmande vatten. Detta innebar i sin tur, att de många gånger hamnade långt ifrån kusten. I och med uppfinnandet av ångmaskinen, så var man oberoende av vattenkraften och kunde bygga sågverken närmare utskeppningsmöjligheterna.

Under 1870-talet anläggs ett antal mindre sågverk, drivna av lokomobiler. Dessa kan sägas vara föregångare till de ångsågar som börjar uppföras på 1880-talet.

Pappersbruk
Vid 1880-talet kulminerade träkolsförbrukningen inom järnindustrin, för att sedan sjunka snabbt. Stora tillgångar av snabbväxande skog friställdes, och kom att bli en god råvarubas för den expanderande massaindustrin. Massan var en efterlängtad möjlighet att använda lite klenare virke som inte kunde användas inom sågverksindustrin.

Transportsystem i form av flottningsleder fanns redan utbyggda för sågverksindustrin, och dessa kunde nu också massaindustrin utnyttja. När massaindustrin kom i gång gick den snabbt, och producenterna i Västernorrland kom att bli föregångare inom sitt område.